Jesuiterna satte först sin fot i det som nu är Kanada, i Port Royal, Nova Scotia 1611. I Ste-Marie, nuvarande Midland, Ontario, byggde jesuiterna år 1639 ”ett bönens hus och ett fredens hem” (Johannes Paulus II), ett samhälle där ursprungsbefolkningen och icke-ursprungsbefolkningen skulle leva tillsammans i harmoni, där både européernas och huronernas riter och traditioner skulle stärkas och berikas av evangeliets värderingar. Men deras planer fastnade i stamkrig, i intrigerna vid de franska och engelska hoven, i päls- och brännvinshandelns politik, vilket ledde till att åtta jesuiter dog tillsammans med många av de huronfolk som de arbetade med.
Dessa åtta jesuiter har blivit helgonförklarade: Jean de Brébeuf, Isaac Jogues, Gabriel Lalement, Antoine Daniel, Charles Garnier, Noel Chabanel, Réne Goupil och Jean de laLande och kallas allmänt de kanadensiska martyrerna.
Efter att ha varit förtryckta i nästan 70 år återvände jesuiterna till Kanada 1842. Precis som sina föregångare två århundraden tidigare kom de från Frankrike. Efter att ha etablerat sig i Montreal kallades de att tjäna First Nation’s Peoples med början i Sandwich, Canada West, sedan på Manitoulin Island i Lake Huron.